Mina första intryck 

Jag har ju inte så mycket att jämföra med, men helhetsintrycket av min VFU-skola och vad som först slog mig är att den känns ganska utsatt. Mängden flerspråkiga gör att kunskapskraven blir svårare att uppnå eftersom så många elever fortfarande inte behärskar de svenska språket. De lärare jag har stött på, inklusive min LLU, är otroligt engagerade och verkar brinna för sina jobb vilket jag tror är speciellt viktigt i en skola som denna.

Beträffande skolans lokaler känns de inte alla gånger superfrächa, men inget jag tänker sitta här och uttrycka mitt missnöje med.

Eleverna är fantastiska, men en del av dem har väldigt svårt att sitta still, vilket jag tror kommer bli en stor utmaning.

Redan efter första dagarna har jag förstått att som mellanstadielärare är fostrandeuppdraget minst lika viktigt som lärandeuppdraget. Hur beter man sig mot varandra, vad är ett respektfullt bemötande och vad är inte OK? Jag tänker främst på antalet kulturkrockar som säkerligen inträffar dagligen.

En liten parantes som jag tycker är nämnvärd är att jag fått frågan vilket land jag kommer ifrån redan tre gånger på två dagar. Det säger lite om vilken mångkulturell skola jag hamnat på. Att vara svensk är i elevernas värld inte jättevanligt. Jag har ju i och för sig rötter i både Danmark och Norge så jag är kanske inte heller helsvensk om hela sanningen ska fram. Vad är svensk och vem är egentligen helsvensk nuförtiden kan man undra sig...

En annan sak som har slagit mig i samtal med eleverna är vikten av att vara tydlig. Ord, termer och begrepp somför mig är självklara är ofta obegripliga för eleverna. Min något naiva syn kan ha att göra med att jag senaste halvåret bearbetat mitt akademiska språk i diskurser med klasskamrater och lektorer.

Hej, hej